måndag 22 februari 2016

Resa nummer 2

Torsdag morgon lämnade vi Meribah och familjen Valentine. Första dagen var bara väg väg väg och lite mer väg. Från Meribah körde vi till Roma för att proviantera, vi kom iväg sent så lunchen planerades till pyttestaden Rolleston. Kom dit. Varmt som i helvetet och ingen inspirerande mat så vi proppade i oss några mueslibars och körde vidare. Kom till Springsure och konstaterade att vi nästan var framme där vi hade tänkt äta middag så det var lika bra att köra vidare. Hamnade till slut i gruvstaden Emerald. (Området kallas The Gemfields. Ädelstenar till höger och vänster, mest safirer. Städerna och byarna har namn som Emerald (smaragd), Sapphire (safir) och Rubyvale (Ruby - rubin).

Kom till Emerald vid halv sex på kvällen. Öppnade bildörren och dog. Det var vansinnigt varmt, varmare än något jag någonsin upplevt. 40 grader och hög luftfuktighet. Till och med lokalbefolkningen pustade, svettades och såg besvärade ut. Hittade en liten snabbmatsrestaurang som serverade fish n' chips, pajer, sausage rolls och andra nyttigheter.

In i bilen för att hitta övernattningsplats nummer ett. Bestämde oss för gratiscampingen i Sapphire. Kom dit i skymningen, satte upp tälten i mörker. Mörker kommer snabbt i tropikerna. Väldigt snabbt. Somnade tidigt och svettade oss genom natten. Vindstilla och hög luftfuktighet i tält. Inte jätteskönt.

Sapphire visade sig vara en intressant liten by. Helt uppbyggd runt småskalig gruvindustri. Ena husvagnen efter den andra, märkliga maskiner och små högar av grus lite överallt blandat med små juvelerare och en och annan märklig gruvarbetare. Många reser till området och kommer aldrig därifrån.

Mellan Sapphire och Rubyvale går stenbockens vändkrets. Obligatoriska foton och sedan vidare till Rubyvale för att vaska efter ädelstenar. Varmt och svettigt men väldigt roligt. Kom därifrån med en pytteliten samling safirer och mycket svett.


Stenarna på vänstra sidan är alla safirer.

Körde fyra timmar och hamnade på en gratiscamping jämte vägen mellan ingenstans och någonstans. 10 mil från Charters Towers (10.000 invånare) och Belyando Crossing (2 invånare plus några backpackers). Mysig liten plats förutom giganstiska lastbilen som pausade med motorn igång mellan fyra och fem på morgonen. Och just det ja, svettigt som attans.

Inte den gigantiska lastbilen som förde oväsen


Tankning utan bensinstation


Nästa dag blev en kortis. Lite sight seeing i Charters Towers (äldsta staden i tropiska Australien och runt 1900-talest början Queenslands näst största stad. Orsak guld) och sedan till gratiscampingplats nr 3 vid Fletchers Creek. Mysig plats och en å med underbart ljuvligt varmt vatten. Låg i blöt i två timmar och lät fiskarna småmumsa på ben och fötter. Natten var svettig och en närbelägen tupp bestämde sig för att hålla morgon vid midnatt. Han höll på till klockan 8 ungefär.

Så här ser downtown Charters Towers ut




Sista resdagen blev lång, helt enligt planering. Stannade och åt lunch på The Oasis Roadhouse i The Lynd. The Lynd bestod av The Oasis Roadhouse. Inmundigade en grym hamburgare med The Lot: hamburgare, steak, bacon, ost, lök, bbqsås, ananas, tomat, sallad, riven morot och rödbeta. Märkligt nog inte illamående efter inmundigande.

Från Mount Garnet (granat) till Lappa några mil väster om Dimbulah bestämde vi oss för att köra en väg som inte fanns i bilatlasen. Möttes av skyltar som "på den här vägen får husvagnar inte köras" och liknande upplyftande meddelanden. Vägen var helt magisk. Liten, smal och med hisnande vyer. Det gick en gång en gammal smalspårig järnväg mellan Mt Garnet och Lappa och bilvägen följer nu denna järnväg. En smal väg utan skyddsräcken, med galna branter på båda sidan vägen. Hjärtat i halsgropen lite då och då. Hade det regnat (som det borde ha gjort så här års) hade vägen varit ofarbar. Några mil in på denna fantastiska väg hade tidigare regn sköljt bort halva vägen, fanns precis lagom plats för en halvstor bil att klämma sig igenom.








Komlpetta vägar är för mesar tydligen


Så småningom kom vi ut på andra sidan. Körde 3 mil och landade tillslut hos storebror Chris, hans fru Qian och deras dotter Jasmine, jämårig med Zoë. Här stannar vi tills på fredag.






onsdag 17 februari 2016

Meribah - sista dagen

Fem dagar har gått. Förvånansvärt snabbt men ändå oändligt långsamt. Dagarna har flutit in i varandra i en behaglig lunk. Utomhus på morgonen, inne under den otroligt varma tiden mellan 11 och 3 ("Between 11 and 3 stay under a tree" har sedan 80-talet bankats in i australiensiska barn. Här gäller dock mer 11 till 4...) och sedan utomhus igen fram till solnedgången vid halv 7-tiden.

Zoë följde med kusin Thomas till skolan igår. Vi lämnade henne vid skolbussen tillsammans med en drös ungar hon inte kände och hämtade henne och kusinen kl 3. Är djupt imponerad av henne, det är modigt av en nästan sjuåring att åka helt själv till en skola där hon bara känner sin kusine och vara med hela dagen utan att bryta ihop.

Idag var det Henrys tur att följa med kusin Caitlyn till kindy, den australiensiska varianten av förskola. Emily och jag följde med dem men jag tänker att Henry gärna hade varit där själv.

Annars har det varit mycket bad i plaskpoolen, en och annan öl har blivit uppdrucken och svetten har flödats.

Det. Har. Varit. Varmt.

Har också sett hundratals kängurur och wallabies. Några emus och en echidna. Gröna grodor och geckos i mängder, både inne och ute. Och en styck ex-orm. Plus flugor och andra småkryp.

UPDATE: Just varit på ormjakt nummer två. En liten brown snake kom på besök i trädgården. Stackaren blev först attackerad av en hund, sedan skjuten, halvdränkt och till sist ihjälslagen meddelst trädgårdsspade.

Stock saddle

I Victoria kallas de stock yards. I Queensland heter de cattle yards

Grön groda. Ofta kramad av barnen



The Look Out

Prickly pear

Emu och glad flicka

Echidna

Don't fall off!

















lördag 13 februari 2016

Meribah - dag 1

36 grader i skuggan mitt på dagen. Mitt ute i inlandet. Det blir ganska varmt. Typ.

Fram till runt 11 på förmiddagen var det alldeles underbart skönt ute. En varm bris, strålande sol och intensivt blå himmel. Den strålande solen blev ännu mer strålade runt lunch så läge för att flytta från den skuggiga uteplatsen till det svala luftkonditionerade huset.

Inomhusspindel - oklart vilken typ

Efter lunch var det dags att köra runt ägorna för att kolla till alla vattenkällor i hagarna. 900 kor går igenom ungefär 100.000 liter vatten varje dygn så allt måste funka ordentligt. In med alla ungarna i två (luftkonditionerade) bilar. En timma senare hade vi sett en massor av kor, en drös kängurur och wallabies och en grupp emus. Vid vattenpausen stannade barnen i bilen och jag gick och fyllde på muggarna från vattenbehållaren i bagageluckan. Stod ute i solen i fem minuter och riktigt kände hur solen stekte mina vader. Så. Otroligt. Varmt.




Framåt eftermiddagen gick det att sitta utomhus igen, barnen badade för femtielfte dagen och tyskarna kom tillbaka efter sin resa till stan. Något försenade efter att ha kört vilse ordentligt konstaterade de att det nog behöver införskaffa en vägatlas.

Korvgrillning under en magisk stjärnhimmel avslutade dagen.

Emus    

  

Resa nr 1

På tre dagar har vi klarat av cirka 150 mil genom det australiensiska landskapet. Från bergsvägarna i nordöstra Victoria genom småstäder i New South Wales till outbacken i södra Queensland.

Makens hemtrakter, de australiensiska alperna, är ofantligt vackra. Branta skogsbeklädda berg med vindlande smala vägar. Öppna platåer uppe på bergsryggarna där vildhästarna (brumbies) betar (den här gången såg vi inga, förra besöket uppe på platåerna, 2002, såg vi en liten flock) och gamla små stugor där skogsarbetarna brukade bo när. Vi stannade och åt lunch vid Timbarra Rivers början, precis i utkanten av Nunniong Plains, innan vi körde vidare. 

Makens hemtrakter

Washington Winch - gammal maskin som användes för att vinscha upp stockar som sågats ned


Filmen Mannen från Snowy River (en gammal film från 80-talet) spelades in i närheten, är filmen bekant vet du hur landskapet ser ut.

Efter en hel dags körning hamnade vi på andra sidan alperna, nära gränsen mellan Victoria och NSW och campingplatsen Pig’s Point. Över hela Australien finns massor av campingplatser som kostar gratis att campa på. Ibland finns det en toalett och ibland inte.

Efter en kort fiskestund och lite shopping i Albury kom vi iväg för dag två och en riktigt seg resedag. 70 mil skulle vi igenom och med tanke på att vi inte kom iväg från Albury förrän vid 12-tiden blev det sent. Framåt eftermiddagen körde vi in i ett område med massor av åskoväder, 4 timmar av magiska blixtuppvisningar följde och vi var inte helt säkra på om ovädret skulle passera vår tilltänkta övernattningsplats eller inte. Kom fram dit vi skulle vid 10-tiden på kvällen, åskan rullade långt borta men kom aldrig i närheten av oss.




Idag vaknade vi till cockatooernas högljudda ”skönsång”. De må vara vita och vackra men fy helsikotta vilket oväsen de för! Resan idag gick oändligt mycket lättare än gårdagens. Raka vägar genom det som kallas för ”rural Australia”, stora områden med jordbruk och/eller boskap innan ”the Outback” börjar (oklart var denna Outback faktiskt börjar). 

Cockatoos

Uppåt norra NSW och södra Qld börjar lastbilschaufförerna på riktigt använda sina UHF (ultra high frequency) radios. Vi har också en sådan i bilen vilket gör att vi kan prata med andra som använder samma kanal. Kanal 40 är en öppen kanal (alla kanaler är öppna så det som sägs hörs av alla som har just den kanalen inställd och som befinner sig inom en radie av ca 3-5km) som de flesta lastbilschaffisar använder. De kommer med glada tillrop och hojtar till om det går att göra säkra omkörningar. Vid något tillfälle precis innan lunch fick svärmor kommentaren ”at your place” nar hon frågade oss var vi ville äta någonstans. Vid något annat tillfälle behövde vi stanna eftersom barnen behövde en kissepaus. ”There’s a roadhouse 15 k’s down the road with proper toilets” hörde vi över etern.

  
Temperaturen börjar klättra stadigt uppåt. I Moree, där vi åt lunch, var det runt 30 grader vilket är VARMT! Allt är givetvis luftkonditionerat vilket gör kontrasten mellan ute och inne gigantisk. Det är lätt att glömma hur varmt det faktiskt är.

Framåt seneftermiddagen kom vi fram till Aunty Emily och Uncle Nathans hus. De bor på en gård, en ”station” som ligger mitt ute i ingenstans. Nathan är station manager där och familjen har just flyttat dit. Äldste sonen Thomas har precis börjat skolan, familjen ville bo på en plats där han faktiskt kunde åka buss till skolan och inte behöva aningen bo på internat eller gå på skola hemma (home schooling). Närmsta stad där det finns en mataffär ligger ungefär 1,5 timma från gården. 30 min från gården ligger ett pyttesamhälle (en vägkorsning) med skolan och en bensinstation/pub/systembolag. 


Barnen fick äntligen träffa sina kusiner, på båda håll har det setts fram emot det här ögonblicket lika mycket och det har börjat bra. De hade ofantligt roligt innan de stöp i säng!

På gården finns just nu två backpackers från Tyskland, de ska jobba här ett par månader och sedan reser de vidare. Vi bor, tillsammans med dem, i ett litet komplex nedanför huset. Just nu är klockan halv 12 på kvällen, det är varmt och skönt och Nathan har precis skjutit en King Brown orm som krälade in under huset vi bor.

Död orm

-------------------------------------------------------------------------------

Dag 1 – Timbarra till Tallangatta

Dag 2 – Tallangatta till Mendooran

Dag 3 – Mendooran till Meribah Station, Westmar



Djur: kängurur, wallabies, emu, echidna, cockatoos, galahs, geckos, skinks, orm, spindlar


tisdag 9 februari 2016

Dag 5

Idag har maken återskapat delar av sin barndom; femtielva lådor med böcker, elefanter (han har/hade en gigantisk elefantsamling) och porslin från hans mormor har gåtts igenom, sorterat, ratats och sparats. Tre lådor ska så småningom skickas till Sverige.

Äntligen har maken, liksom jag, lite prylar som påminner om hans bakgrund, hans barndom. Han lämnade Australien 1998 för att jobba i England i några år och sedan åka tillbaka hem igen, och hade därför med sig en resväska med kläder. Inget mer. Vi träffades, flyttade till Sverige och tiden gick. Allt eftersom har han hämtat hem några saker; ett par böcker och lite foton. Nu var de då dags att gå igenom det sista.





Svärmor och lillebror Steven har varit i stan (där all mat inhandlas. Posten hämtas 45 minuter bort )större delen av dagen, tar det 1,5 timma att köra enkel resa tenderar det att ta ganska lång tid. Maken drog iväg för att jaga uppe på bergsplatåerna (high plains låter möööcket coolare tycker jag) tillsammans med den lokale jägaren.

Barnen och jag behövde middag, nöden har ingen lag så dags att möta vedspisen. Efter lite möda fick jag igång den, fesjonkigt till att börja med men efter lite mer med blev det en väldans fart. Aaaningens varmt att stå vid en vedspis i ett rum som håller runt 30 grader. Lyckades kocka ihop den kulinariska höjdaren "beef sausages with onions and baked beans with a side dish of diced carrots and creamed corn". 3 korvar, 1 lök, 1 burk vita bönor, 2 morötter och 1 burk creamed corn. Barnen gav anrättningen fem vedspisar av fem möjliga.


Imorgon beger vi oss norrut, mot södra Queensland och lillasyster Emily med maken Nathan och barnen Thomas, Caitlyn, Nellie och James.

Och just det, Henrys batteriladdare och torklåda dök upp! Från Malmö via Köln, Philadelphia, Luisville, Honolulu, Sydney och Melbourne kom paketet igår till Bairnsdale. Hämtades av svärmor idag, precis i sista sekund!




måndag 8 februari 2016

Dag 3 och 4

Vaknade till kookaburrans halvgalna skratt och magpiens gurglande sång. Stålande sol, klarblå himmel och en drös bitande insäkter i olika storlekar. Barnens ben börjar bli duktigt sönderbitna, precis som de ska vara när det är sommar. Maken hade tänkt sig en liten fisketur men eftersom han glömde ta bilnycklarna ur tältet innan han fällde ihop det fick han lägga tiden på att gräva fram nycklarna istället för att fiska.

Bestämde oss för att köra ner till stranden en liten stund, en liten smal grusväg ledde genom bushen ner till den mest fantastiska stand; till en liten del av 90 Mile Beach. Havet dånar och barnen upptäckte hur salt vattnet är i den här delen av världen. Vatten mamma!!!!!


Vidare till Lakes Entrence för att äta den mest fantastiska fish n' chips världen skådat. Så otroligt gott. Barnen var inte färdigbadade så ett dopp till blev det. Denna gång på en del av 90 Mile Beach som har livräddare, med tanke på underströmmarna är det inte helt fel att någon finns på plats.



Efter stranden har det nu blivit dags för en runda i de australiensiska alperna, Great Dividing Range. En och en halv timma från kusten ligger den pyttelilla dalen Timbarra, 45 minuter från närmsta samhälle (Buchan) på vindlande bergsvägar, stup på ena sidan vägen och branter på andra sidan. Lite då och då finns det något slags vägräcke som inte skulle stoppa ens en liten Nissan Micra. Maken underhöll med historier om diverse vägolyckor; Här körde min styvfar av vägen. Här somnade han och rullade bilen. Här gav vägen vika och bilen tumlade ner, inget kvar av bilen men min styvfar klarade sig bra.

Precis innan vi kom fram fick vi syn på en flock kängurur. Har också sett en drös rosellor (ödgrön papegoja) vita cockatoos (högljudda), kookaburras, en goanna (ödla), en possum och tre döda wombats. Målsättningen är nu att se en levande dito.


Inte så vilda men ack så söta



Makens barndomshem ligger längst inne i dalen, ett gammalt hus som blivit lappat och lagat, utbyggt lite här och lite där. Dricksvattnet hämtas från Timbarra River eller från regnvattnen som fallit och samlats upp i stora tankar. Elen kommer via solenergi, och för de där kalla vinterdagarna när solen försvinner vid 2-tiden (och då blir det snorkallt här uppe, jag har upplevt nätter med 11 lager filtar, täcken, strumpor och pyjamas) används generatorn som står bakom huset och för ett jädra oväsen. Maten lagas på en matspis och posten hämtas i den "närliggande" byn en gång i veckan. Ett helt annat liv än vad vi lever.






När mörkret lagt sig åkte maken, barnen och barndomsvännen Travis ut för att jaga, Spotlighing kallas det och är ett vanligt sätt att jaga på i de här trakterna. Jag satt ute i trädgården och njöt av den mest fantastiska stjärnhimmeln någonsin. Vintergatan syns tydligt och den enda stjärnbild som inte syns i norra hemisfären, Southern Cross, var svår att se eftersom alla stjärnor syntes så klart.




Idag har vi lullat precis hela dagen, barnen har målat med grandmas akvarellfärger, blivit varnade för bitande myror, sett en kookaburra, matat hundar, katter och höns. Zoë berättade att det nedlagts en styck känguru och en samba (hjort) under jakten igårkväll. Hon och Henry gav bort köttet till grannes hundvalpar.

Framåt eftermiddagen kändes röklukt och dalen blev disig. Efter lite oro visade det sig att det var brandrök från Tasmanien som kommit hit. Svärmor berättade att hon inte haft en chans att brandsäkra gården, detta skulle bland annat innebära att om hon blir evakuerad härifrån får hon inte ta hand om boskapen och fåren. De lämnas till sitt öde.

Grandma och Henry läser

Uncle Steven







lördag 6 februari 2016

Dag 2


Jetlaggen gjorde sig påmind klockan 5 på morgonen, jag vaknade och var klarvaken. Såg stjärnorna blekna och himlen ljusna. Fåglarna vaknade till liv och jag låg i sängen och spanade efter kängurur. Fruktlösa spaningar visade det sig. Klev utanför dörren vid sex-tiden och möttes av de mest underbara dofter; en mättad mix av eukalyptus och tea tree med en touch av havssalt. Dessa dofter, tillsammans med en kakofoni av fågelsång är Australien för mig.

Barnen ville bada så vi gick ner till stranden framåt nio på morgonen. Svinkallt men det bekom inte dem särskilt mycket. Övriga i sällskapet kastade macka. Svärmor och jag satt på varsin sten och småpratade.




Efter bad; koalaspaning på ön Raymond Island. Denna lilla ö utanför Paynesville i East Gippsland är hem till en hel drös söta koalor. De sitter där uppe i sina eukalyptusträd och är konstant stenade. En av dem rörde en arm och kliade sig på ryggen, resten sov. Barnen är lyckliga, de har nu sett ett av de djur de har på sin ”att se” lista.





Snabbfika hos makens barndomsväns föräldrar och sedan ut i bushen för första övernattningen i vrålåket. Maken riggade upp allt, barnen lekte och vännen Travis och jag whisky och cola, som en gör när en campar.

Lake Tyers





Ungarna har somnat, skitigare än på mycket länge. (Deras resväska har inte kommit ännu. Skulle kommit på förmiddagen, klockan 7 på kvällen hade den ännu inte dykt upp.) Vi sitter runt en öppen eld och lyssnar på kvällens ljud, en grupp kookaburror skrattade i kör för en stund sedan, nu hörs bara syrsorna och eldens sprakande. Kvällen är mörk och stjärnhimlen imponerande.




______________________________________
Bad - Camp Coorong
Koalor - Raymond Island
Lunch - Payneseville
Shopping - Coles i Bairnsdale
Kaffe - Travis föräldrar i Lucknow
Camping - Lake Tyers